Jag kände av våren i går. Det kändes skumt. Meterhöga snöhögar och framskrapad asfalt är ingen vacker syn. För en gångs skull vill jag leva kvar i vintern ett tag till. Snön lyser upp så fint på nätterna. Jag kommer att sakna det i vår. Vårens och höstens nätter har ingenting att komma med. Bara mörker och glesa trädkronor.

När man minst anar det, minst letar, minst önskar, saknar, längtar och vill. Då faller det ner i knät. Då snubblar man över och faller. Det ska jag trösta mig med i framtida singelbekymmer. Och då ska man bara låta saker hända!