Det stormar i mitt känsloliv, det stormar i mitt yrkesliv och rent fysiskt är jag så trött..

Skulle egentligen behöva åka långt bort från ALLT, sortera bland mina känslor och VILA.. Men mitt arbete kräver min närvaro (kan inte slita mig..) och likaså min familj.
Drömde härliga drömmar inatt! Är detta en livskris eller ska jag bara njuta? Vet snart inte varken ut eller in. Längtar, saknar.. så det gör ont.. klarar inte denna situation så länge till. Tror att en lösning borde komma snarast.. men hur ska de gå till..?
Ni fattar nog inte vad jag snackar om.. men jag tänker inte skriva mer än såhär. Mina närmaste vet vad jag pratar om!

Många kluvna kramar och kyssar!

// Lina Andrea Ida Rosén

Det är snart 9 månader sen jag och han sov tillsammans för sista gången. På något sätt anade jag det då, men jag ville inte inse sanningen. Nu sitter jag här och jag är inte helt körd. Jag trodde inte att jag någonsin skulle klara av det här, men nu är det över och jag är kvar. Jag vet inte hur jag gjorde, men jag fixade det.

Livet är underbart!





// Lina Andrea Ida Rosén

Shuuue!

Kom på att det var riktigt länge sen jag blogga. Och jag kom på varför.. de är för att jag aldrig sitter vid datorn längre! Min Iphone har tagit över mitt liv. Behöver inte datorn längre. Jag kan ju göra mer saker med min telefon än vad jag kan med datorn. Jag älskar min telefon! Men nu ska jag försöka blogga lite iaf.

Känner mig för övrigt som en uppäten banan. Bara skalet kvar. Slappt och orkeslöst. Jag orkar nada. Orkar inte ens svara på sms. Orkar inte vara rolig eller trevlig på jobbet. Orkar inte bråka. Orkar inte vara snäll. Orkar inte med mig själv.. (kan hålla på hur länge som hellst..) men jag har varit så satans trött den här veckan! Fucking strange. På mornarna är det som att jag vaknar upp ur koma. "Hej, vart är jag? Juste. Jag orkar inte. Låt mig ligga ett tag till". Usch. skulle kunna gå och lägga mig nu. Vadå förtidspensis liksom? Mina ögon hänger på tre kvart och jag har ont över allt. Hela jävla kroppen. Har jag blivit en vekling eller har någon kört över mig när jag sovit min djupsömn?

Jag älskar den där lilla Berts dagbok-känsla jag får av vissa. Den där oskuldens tid när allt var så enkelt. Och så gjorde vi det och så gick vi hit och sen var det det som hände och då var dagen slut och jag somnade. För nånstans vill jag också vara där. När det var enkelt och okomplicerat och hela dagen kunde handla om att man cyklade hem till en kompis och fick en piggelin. Jag kanske bara föredrar att se mig själv så. Trogna vanan, att vara den oskyldiga. Trots att jag återigen gång på gång bevisar motsatsen. Fina flickor. Finns de överhuvudtaget längre?

När går man från fin flicka till inte så fin flicka? Är det efter x antal sexpartners, efter x antal one night stand, är det om man hånglar när man har lust, för att man har sex med olika personer under en kort tidsperiod, är det för att man har sex på första dejten eller vad? Jag tänker go for it. Kanske vara säker, inte leka med någons känslor och göra det som man själv tycker känns rätt och skönt. Hur kul kan det vara att vara en fin flicka jämt?

Jag har hört att den rätta finns för alla, minst en iaf, och när man träffat honom "vet man". "Du vet" säger dom. Den här känslan att "få veta" är tydligen obeskrivlig, alla som varit med om den vet hur det känns! Ungefär som att resa till New York, röka marijuana eller att få ett eget barn. Det måste upplevas för att man ska veta.
Skillnaden här är också att de flesta av oss som inte "har vetat" vi tror heller inte på det här med den rätta. Eller vi kan inte tro på det, inte vi som tappat hoppet i alla fall.

Nej, jag tror inte på horoskop, jag tror inte på någon gud, jag tror inte på spåkärringar. Och jag tror inte på Den Rätta.






Råkade du kika in på min blogg, och vara den rätta? Släng iväg en kommentar så hör jag av mig!

Satan i gatan vad jag känner mig död. Vaknade ganska nyss. Mår piss som vanligt på mornarna. Men helvete vad skönt det var att sova ut lite iaf. Har gått upp kvart i fyra varje jävla morgon nu på senare tid.

Igår när jag sprang till jobbet kl fem på morgonen så vurpade jag och gjorde illa handen. Idag har jag jätte ont. Ringde och väckte mamma och grät som ett spädbarn när jag låg där på makren. Orkade inte resa mig upp. Klockan var ju fem och jag börjar fem.
Det är ju sånt där man verkligen inte pallar på morgonen. Hela dagen blir ju sabbad pga det!
Sen efter jobbet drog jag och Pauline till Kista centrum. Jag skaffade mig en IPHONE. Trodde jag skulle få fett med ångest.. men de har jag inte. Det känns asbra och jag längtar som fan tills jag får den!
Ska bli kul att pilla med den.

Skulle sitta fint med en 20-minutare. Känner mig lika blek som en döende. Titta inte på mig för då blir du bländad och kanske t o m blind, typ.

Nu ska jag duscha!

XOXO

Dagarna går förbi, och det räcker inte längre med att bara tänka "jag ska".
Jag gör som alltid och väntar tills sista minuten, men fram tills dess slöar jag gärna.
Men nu börjar paniken sprida sig..

Jag är så trött på att folk hela tiden måste söka efter bekräftelse.
Varför är vi människor så egoistiska? Varför ska vi övertyga andra om att vi själva är bättre?
Jag förstår inte varför det har blivit såhär?!
Ibland vill jag bara kunna åka iväg någon annan stans.
Åka helt spontant till tex. Spanien, och bara få vara. Fatta fett skönt? Bara få existera och njuta av livet för en sekund. Bara slippa alla dessa jävla krav..

Nej, nu måste jag nog sova. Blev en lång kväll efter jobbet. Men det var en trevlig kväll! Drog en 20-minutare med Christoffer.. HAHA de kan låta helt fel men jag menar att vi solade i 20 minuter :)
Sen drog jag, Christoffer, Kicki och Josefine till nytorp donken och tog en fika. Sen helt plötsligt var vi i uppsala. Men fråga mig inte hur.
Jag fick köra hem för Josefine hade inte med sig sitt körkort.

Jag har en fråga: HUR JÄVLA LÅNG TID SKA DET BEHÖVA TA EGENTLIGEN?!?!

Jag kände av våren i går. Det kändes skumt. Meterhöga snöhögar och framskrapad asfalt är ingen vacker syn. För en gångs skull vill jag leva kvar i vintern ett tag till. Snön lyser upp så fint på nätterna. Jag kommer att sakna det i vår. Vårens och höstens nätter har ingenting att komma med. Bara mörker och glesa trädkronor.

När man minst anar det, minst letar, minst önskar, saknar, längtar och vill. Då faller det ner i knät. Då snubblar man över och faller. Det ska jag trösta mig med i framtida singelbekymmer. Och då ska man bara låta saker hända!

Fascinerades en gång i tiden av en man som berättade att han vaknade på morgonen och hade ett musikstycke inom sig.
Jag blev förundrad. Så häftigt!
Nu har det hänt mig flera gånger och jag älskar det.
Men musiken går ur mig bara det att jag börjar nunna på den. Tänkte kanske köpa mig en form av bandspelare så jag kan spela in den på en gång. Då ska jag sova med bandspelaren under huvudkudden!
Inatt ska jag drömma musiken tillbaka.

Jag undrar om det finns en enda människa på denna jord som är 100% ärlig?
Tror fan inte det.
Inte ens jag som hatar dom som ljuger kan sitta och säga att jag är aldrig ljuger.
Fan ta mig, och alla andra.

xoxo

(Grattis på födelsedagen A)

BRA ELLER ANUS?

Det är dagar som denna som är svårast. Att ett datum kan frustrera mig? I morgon är det den 8:de mars, vilket bara säger mig EN sak. IRRI asså.. Hörde nyss ett intro också som var på Trance Energy 2008. Det introt hade han som väckarklocka på sin mobil.. så jag har hört den i 3 år, nästan varje morgon. Fick ont i bröstet när jag hörde den nu. Skit samma. En annan sak. Det sägs ju att hunden är människans bästa vän, och för mig stämmer det. När jag bäddade upp min säng nyss så föll ett tuggben ut ur täcket. Jag kände ömhet och värme, började se fram emot morgonen när han hoppar upp i min säng och försöker väcka mig. Frukosten när han sitter vid min stol och tigger. Förmiddagsrundan när han drar sin lilla nos längs marken. Så här kan jag hålla på i timmar, nu ska jag försöka sova. Tänk att ett djur kan ge så mycket genom att bara finnas!




BIG KISS!

Vilken härlig dröm. Kanske inte hela drömmen, men bitar av den.
Weiooo.
Men den är förstås skyddad av sekretess, så jag kommer inte att skriva ner den.

KILLAR SOM TJEJER kan må fruktansvärt jävla dåligt. Hur hjälper man dem, oss ?
Eller ska allting flyta på tills någon förstör sitt liv eller tar sitt liv ?
Det räcker inte bara med att skänka pengar till Haiti och tycka att man är en god människa och att ens egen skit börjar lukta lite godare.
Alla människor på hemmaplan med ångest då...?
Världen är inte riktigt frisk!

Önskar att jag inte var så jävla spontan ibland, att jag tog det lite piano och inte gör det som faller mig in på en gång. Tänka efter före.

Tack och hej för en trevlig grej.

Igår hade vi assmiddag och lite lek på Långholmen. Vi hade det sjukt kul!
Vi var uppdelade i två "ligor" och så fick vi ha på oss randiga tröjjor samt fångmössor. Vi fick följa instruktioner och lösa endel klurigheter för att hitta så många "fånflås" som möjligt.. Våran liga blev dock looserligan =(













Men maten var iallafall supderduper god. Och jag blev riktigt mätt och belåten!

Idag sken solen så härligt in i driveluckan, de var helt underbart. Jag stod där och kisade. Himmlen var klarblå.

Jag är förbannat trött men bara för att vara trotsig så är jag vaken ändå. Vadå, man kan väl inte gå och lägga sig kl nio? Klart som fan att man kan, men jag väntar ju på något gott, så jag ser nog fan till att stanna uppe ett tag till. Yes.

Jag är så uttråkad på mänskligheten. Människan gör mig bara irreterad och oskön. Jag skulle vilja flytta ut i regnskogen och bo ensam i en liten trädkoja där jag kunde sitta och spana på olika crazy djur. Iallafall ett tag. Inte hela livet liksom. Jag skulle behöva en karl att ha sexy time med sen, annars blir det lite för trist. Men hajja vad skönt att göra nått sånt totalt omvänt. Bara TJOFF.. så är man borta från denna tråkiga vardag som går i samma mönster hela tiden.

Hej då hej då mjaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaao.