Det är snart 9 månader sen jag och han sov tillsammans för sista gången. På något sätt anade jag det då, men jag ville inte inse sanningen. Nu sitter jag här och jag är inte helt körd. Jag trodde inte att jag någonsin skulle klara av det här, men nu är det över och jag är kvar. Jag vet inte hur jag gjorde, men jag fixade det.

Livet är underbart!





// Lina Andrea Ida Rosén

Shuuue!

Kom på att det var riktigt länge sen jag blogga. Och jag kom på varför.. de är för att jag aldrig sitter vid datorn längre! Min Iphone har tagit över mitt liv. Behöver inte datorn längre. Jag kan ju göra mer saker med min telefon än vad jag kan med datorn. Jag älskar min telefon! Men nu ska jag försöka blogga lite iaf.

Känner mig för övrigt som en uppäten banan. Bara skalet kvar. Slappt och orkeslöst. Jag orkar nada. Orkar inte ens svara på sms. Orkar inte vara rolig eller trevlig på jobbet. Orkar inte bråka. Orkar inte vara snäll. Orkar inte med mig själv.. (kan hålla på hur länge som hellst..) men jag har varit så satans trött den här veckan! Fucking strange. På mornarna är det som att jag vaknar upp ur koma. "Hej, vart är jag? Juste. Jag orkar inte. Låt mig ligga ett tag till". Usch. skulle kunna gå och lägga mig nu. Vadå förtidspensis liksom? Mina ögon hänger på tre kvart och jag har ont över allt. Hela jävla kroppen. Har jag blivit en vekling eller har någon kört över mig när jag sovit min djupsömn?