Jag har alltid varit den person som alltid skiter i vad andra tycker och känner om mig. Jag har alltid gått min egen väg, och har trottsat den såkallade "identifieringskrisen" när man var sådär 15 år.
Jag var med dom jag tyckte om oavsett om den personen hade på sig en illrosa lång jacka, som alla viskade om i korridorerna.
Detta var när jag var 15 år.. ganska många år sen. Men än idag fastän man är närmare 21 år så finns det fortfarande folk som viskar, snackar skit, om någon råkar sticka ut lite.. varför?!
Dessa människor tror jag är fega, har dåligt självförtroende och är helt enkelt rädda för att gå sina egna vägar! Dom är rädda för att vara den personen som dom viskar om!
Sen är det en annan grejj som jag stör mig på enormt mycket (och har även ifrågatt mig själv många gånger), varför pratar man skit hela dagarna när man är med en grupp tjejer? Jag tänker inte ljuga, jag gör ju själv det, men varför är det så? Är det för att man inte har något bättre för sig eller något annat?
En liten tanke jag ville dela med mig bara :)
Ciao ciao!!!