Det blir ju så ofta att man tänker, jo jag ska skriva lite, så lixom rabblar man lite grejer för sig själv istället, tänker att så här ska jag skriva, för det här tycker jag nu, så jag inte glömmer bort den här dagen, så jag kan utvärdera sen, ha det sparat..
Men så blir det ju aldrig riktigt.. Det finns alltid nåt annat att göra, nåt roligare och nåt viktigare.
Man kanske skulle ta och värdera om lite.. Imorse kändes det konstigt.. Skynda skynda, kassar, telefonen ringer, inte glömma det och det.. Usch! Jag vill bara gå morgonpromenader, njuta av dom fjuttnågra dagarna som är kvar av sommaren och min semester helt plötsligt.. Känns läskigt att dagarna bara försvinner. Jag vill ju cykla, åka båt, vara i skärgården, sola, gå på bio, picknick, lyssna på musik, träna. Jag måste byta jobb också, inte sen, nu!!!
Läste att Michaels fans tar sina egna liv och är så förstörda över hans död. Det är ju inte riktigt klokt!
Deras livssituation påverkas ju inte på grund av en människa som de aldrig träffat, som lever i ett annat land och som gjorde bra musik.