Jag gör vad som helst för dig




Är det så himla sjukt att jag också faktiskt vill ha kärlek?

Idag är det söndag. Veckan som har varit har varit hysterisk minst sagt. Den har kännts ungefär som när man står nära spåret när tåget kommer. Det suger ordentligt i magen och sen rusar tåget förbi i hög hastighet. Det har varit otroligt intensivt. Vissa saker har varit väldigt positiva, vissa mindre.

Idag har jag och Jennie inte gjort ett dugg. Suttit vid datorn, spytt (inte Jennie) och sovit. Man förtjänar hur man mår! Vi var ju ute att bra tag igår.. Vi va i ett hus där det spökar riktigt ordentligt i. Jag var nära på att bajsa på mig.
Jag är så glad att jag numer aldrig blir sådär kalasfull. Utan kan va ute länge och hålla det på en bra nivå så att man inte är helt sänk dan efter också. Men trots att det är skönt att ta det lugnt idag så kliar det lite i kroppen.

Nu ska jag äta mat. Gittan sa att det blir ormstuvning med grodlår! MUMS!

xoxo

Ja, som dom flesta vet så befinner jag mig hos min far i Årsunda just nu. Kommer vara här i två veckor för jag går en intensivkurs för körkoret.
För er som inte vet vart Årsunda ligger, så ligger de 2 mil utanför Sandviken.
Det går bra. Det är faktiskt riktigt kul.. fast ibland blir jag lite rastlös. Men de är bra. Jag får verkligen vila upp mig när jag är här uppe. Jag får liksom en slags rutin i vardagen.
Mina dagar ser likadana ut:
Gå upp på morgonen kl 07.30 för att ta bussen till Sandviken.
Dubbel körlektion.
Tillbaka till körskolan för att sitta vid datorn och plugga teori.
Äta lunch.
Dubbel körlektion igen på eftermiddagen.
Hem och äta middag.
Tv/dator.
Sängen kl 23.00 typ.

Men som nu blir jag tokig.. de finns liksom inget.. och då menar jag INGET, att göra här i skogarna! Man är verkligen låst. Måste ha körkort för man ska kunna hitta på något.

Men vad krävs egentligen för att man ska bli riktigt nöjd?
Jag är lite depp nu. Utan någon andledning. Men liksom ibland får man sig en funderare över allt och ingenting. Jag har väl inget att gnälla över, mitt liv håller väl verkligen på och ta fart men ändå. Det är allt det där runt omkring. Man känner sig så ensam och man är inte riktigt hundra på vad fan man ska göra. Det är iofs ingen big deal, jag menar.. nåt kommer man väl alltid på?!

Och nu innan jag ska bädda ner mig i sängen vill jag tacka universum för allt de fina och underbara jag har i mitt liv;
Tack för min familj som älskar mig och bryr sig om mig. Tack för mina fina vänner som finns där för mig. Tack för allt fantastiskt jag kommer få uppleva i mitt liv. Jag tackar mig själv för att jag valt rätt väg och tagit ett stort steg mot förändring arbetsmässigt. Tack för det roliga nya jobbet jag kommer få. Tack för att jag har kraft att ta mig upp från tillfälliga svackor och fokusera på det positiva.


xoxo

Jag är hungrig..
Jag är fattig..

Läser andra människors bloggar och förundras över att jag inte är ensam. Vi har alla samma bekymmer, funderingar, problem.
Och vi är alla lika ensamma, desperata, arga.

Har jag valt rätt yrke, och hur vet man de?
HUR LITAR MAN PÅ EN ANNAN MÄNNISKA FULLT UT, ALL THE WAY? Total tillit måste ju vara att leva i en illusion. Det är mitt största problem idag.

Har jag blivit hypokondriker eller vad är det frågan om?
Hmm, så fort jag säger att det gör ont där eller där så får jag bara himlande ögon till svars.
Ringer jag en läkare så undrar dom säkert om jag är knäpp?!

Men nu har jag faktiskt fått ont i bröstkorgen. Det är läskigt. Har även haft domningar i brösten. Ibland känns det som ett tryck på bröstkorgen. Det sticker ibland. Är det någon som känner igen sig kanske?

Jag har väl hypokondri..

Nu när jag försöker skriva blir huvudet tomt som alltid och allt som finns kvar är den där jävla frustrationen.

Gör ett nytt försök en annan gång..

En bra melodi! Just another - Pete Yorn

Jag känner mig varm om hjärtat. Jag vet hur jag är och vad jag är. Jag är jag. En lycklig jag med sprickor i mitten av mitt hjärta.
Det är klart att det finns många olika vägar nu. Det kommer det alltid att finnas. Vad är rätt och vart ska jag vända mig. Hur försiktig ska man vara? Ska jag "leva livet" så gott jag kan redan?

Jag fick iallafall jobbet jag sökte. Så snart ser ni mig i Sollentuna centrum inne på ESPRIT! Tack gud för att du lyssnar på mina böner!



Jag känner hur det bubblar i kroppen på mig! Ena stunden är jag överlycklig över allt som jag har. Andra sekunden känner jag mig ensam och deppig. Sista stunden känner jag hur ångesten kryper i kroppen och huvudet snurrar häftigt! Jag undrar om jag är manodepressiv eller om det beror på att jag är kvinna?
Just nu sitter jag och lyssnar på Just another - Pete Yorn (fast jag egentligen inte gillar låten) på repeat om och om igen! Den väcker en känsla i mig. Men jag kan inte koppla vad det är för en slags känsla.. Frustration kanske? Musiken är som en drog för min kropp. Det händer något med mig. Något som jag inte kan uppleva annars. Jag spelar musiken så högt i lurarna att öronen snart börjar blöda. Jag är snussugen hela tiden och känner att det är något som fattas i själen. Mina fingrar brinner och jag känner bara för att skriva. Men vad jag skriver eller hur det kommer se ut skiter jag fullständigt i. Så länge jag kan försöka uttrycka mina känslor med ord.. Kanske fattar du, kanske inte. Men det är inget jag bryr mig om just nu.. För just nu är jag lycklig för att mitt liv går åt det rätta hållet, TROTS allt..