Alla hjärtans dag. Jag hade först tänkt glömma bort det, men det är svårt när det är röda hjärtan överallt. För sex år sedan var det första gången som jag inte firade denna dag ensam. Nu sitter jag här, ensam, om jag bortser från min katt. Egentligen skulle det vara skönt att vara ensam hela livet. Man har ingen att oroa sig över, inget skrämmande eventuellt slut att fasa inför.
"Tänk på allt bra man får ut av att vara tillsammans med någon, du kan inte tänka så"
Jo, jag kan tänka så. För jag har varit där och jag vet hur mycket man vinner, men det man förlorar när det är över är så fruktansvärt att jag nästan ångrar att jag gav mig in i leken. Man ska väl inte leva för att vara rädd för att förlora, och för att slippa förlora så undviker man att vinna?

Många säger att man lika väl kan fira denna dag med sina vänner. Men ärligt talat nu. De flesta vill nog fira denna patetiska dag med någon som man känner kärlek till. Någon man är kär i. Ironiskt nog ska jag göra det förstnämnda. Fira med vänner. Eller fira, vi firar väl ingenting speciellt, det hade kunnat vara vilket datum som helst i kalendern, vi hade spenderat dagen tillsammans ändå. Det är sådant vi brukar göra på söndagar, men i dag råkar det vara den fjortonde februari. Som vilken dag som helst.






Dom tre vännerna och Lina.. i ett nötskal?