Jag älskar den där lilla Berts dagbok-känsla jag får av vissa. Den där oskuldens tid när allt var så enkelt. Och så gjorde vi det och så gick vi hit och sen var det det som hände och då var dagen slut och jag somnade. För nånstans vill jag också vara där. När det var enkelt och okomplicerat och hela dagen kunde handla om att man cyklade hem till en kompis och fick en piggelin. Jag kanske bara föredrar att se mig själv så. Trogna vanan, att vara den oskyldiga. Trots att jag återigen gång på gång bevisar motsatsen. Fina flickor. Finns de överhuvudtaget längre?

När går man från fin flicka till inte så fin flicka? Är det efter x antal sexpartners, efter x antal one night stand, är det om man hånglar när man har lust, för att man har sex med olika personer under en kort tidsperiod, är det för att man har sex på första dejten eller vad? Jag tänker go for it. Kanske vara säker, inte leka med någons känslor och göra det som man själv tycker känns rätt och skönt. Hur kul kan det vara att vara en fin flicka jämt?

Jag har hört att den rätta finns för alla, minst en iaf, och när man träffat honom "vet man". "Du vet" säger dom. Den här känslan att "få veta" är tydligen obeskrivlig, alla som varit med om den vet hur det känns! Ungefär som att resa till New York, röka marijuana eller att få ett eget barn. Det måste upplevas för att man ska veta.
Skillnaden här är också att de flesta av oss som inte "har vetat" vi tror heller inte på det här med den rätta. Eller vi kan inte tro på det, inte vi som tappat hoppet i alla fall.

Nej, jag tror inte på horoskop, jag tror inte på någon gud, jag tror inte på spåkärringar. Och jag tror inte på Den Rätta.






Råkade du kika in på min blogg, och vara den rätta? Släng iväg en kommentar så hör jag av mig!

Satan i gatan vad jag känner mig död. Vaknade ganska nyss. Mår piss som vanligt på mornarna. Men helvete vad skönt det var att sova ut lite iaf. Har gått upp kvart i fyra varje jävla morgon nu på senare tid.

Igår när jag sprang till jobbet kl fem på morgonen så vurpade jag och gjorde illa handen. Idag har jag jätte ont. Ringde och väckte mamma och grät som ett spädbarn när jag låg där på makren. Orkade inte resa mig upp. Klockan var ju fem och jag börjar fem.
Det är ju sånt där man verkligen inte pallar på morgonen. Hela dagen blir ju sabbad pga det!
Sen efter jobbet drog jag och Pauline till Kista centrum. Jag skaffade mig en IPHONE. Trodde jag skulle få fett med ångest.. men de har jag inte. Det känns asbra och jag längtar som fan tills jag får den!
Ska bli kul att pilla med den.

Skulle sitta fint med en 20-minutare. Känner mig lika blek som en döende. Titta inte på mig för då blir du bländad och kanske t o m blind, typ.

Nu ska jag duscha!

XOXO

Dagarna går förbi, och det räcker inte längre med att bara tänka "jag ska".
Jag gör som alltid och väntar tills sista minuten, men fram tills dess slöar jag gärna.
Men nu börjar paniken sprida sig..

Jag är så trött på att folk hela tiden måste söka efter bekräftelse.
Varför är vi människor så egoistiska? Varför ska vi övertyga andra om att vi själva är bättre?
Jag förstår inte varför det har blivit såhär?!
Ibland vill jag bara kunna åka iväg någon annan stans.
Åka helt spontant till tex. Spanien, och bara få vara. Fatta fett skönt? Bara få existera och njuta av livet för en sekund. Bara slippa alla dessa jävla krav..

Nej, nu måste jag nog sova. Blev en lång kväll efter jobbet. Men det var en trevlig kväll! Drog en 20-minutare med Christoffer.. HAHA de kan låta helt fel men jag menar att vi solade i 20 minuter :)
Sen drog jag, Christoffer, Kicki och Josefine till nytorp donken och tog en fika. Sen helt plötsligt var vi i uppsala. Men fråga mig inte hur.
Jag fick köra hem för Josefine hade inte med sig sitt körkort.

Jag har en fråga: HUR JÄVLA LÅNG TID SKA DET BEHÖVA TA EGENTLIGEN?!?!

Jag kände av våren i går. Det kändes skumt. Meterhöga snöhögar och framskrapad asfalt är ingen vacker syn. För en gångs skull vill jag leva kvar i vintern ett tag till. Snön lyser upp så fint på nätterna. Jag kommer att sakna det i vår. Vårens och höstens nätter har ingenting att komma med. Bara mörker och glesa trädkronor.

När man minst anar det, minst letar, minst önskar, saknar, längtar och vill. Då faller det ner i knät. Då snubblar man över och faller. Det ska jag trösta mig med i framtida singelbekymmer. Och då ska man bara låta saker hända!

Fascinerades en gång i tiden av en man som berättade att han vaknade på morgonen och hade ett musikstycke inom sig.
Jag blev förundrad. Så häftigt!
Nu har det hänt mig flera gånger och jag älskar det.
Men musiken går ur mig bara det att jag börjar nunna på den. Tänkte kanske köpa mig en form av bandspelare så jag kan spela in den på en gång. Då ska jag sova med bandspelaren under huvudkudden!
Inatt ska jag drömma musiken tillbaka.

Jag undrar om det finns en enda människa på denna jord som är 100% ärlig?
Tror fan inte det.
Inte ens jag som hatar dom som ljuger kan sitta och säga att jag är aldrig ljuger.
Fan ta mig, och alla andra.

xoxo

(Grattis på födelsedagen A)

BRA ELLER ANUS?

Det är dagar som denna som är svårast. Att ett datum kan frustrera mig? I morgon är det den 8:de mars, vilket bara säger mig EN sak. IRRI asså.. Hörde nyss ett intro också som var på Trance Energy 2008. Det introt hade han som väckarklocka på sin mobil.. så jag har hört den i 3 år, nästan varje morgon. Fick ont i bröstet när jag hörde den nu. Skit samma. En annan sak. Det sägs ju att hunden är människans bästa vän, och för mig stämmer det. När jag bäddade upp min säng nyss så föll ett tuggben ut ur täcket. Jag kände ömhet och värme, började se fram emot morgonen när han hoppar upp i min säng och försöker väcka mig. Frukosten när han sitter vid min stol och tigger. Förmiddagsrundan när han drar sin lilla nos längs marken. Så här kan jag hålla på i timmar, nu ska jag försöka sova. Tänk att ett djur kan ge så mycket genom att bara finnas!




BIG KISS!

Vilken härlig dröm. Kanske inte hela drömmen, men bitar av den.
Weiooo.
Men den är förstås skyddad av sekretess, så jag kommer inte att skriva ner den.

KILLAR SOM TJEJER kan må fruktansvärt jävla dåligt. Hur hjälper man dem, oss ?
Eller ska allting flyta på tills någon förstör sitt liv eller tar sitt liv ?
Det räcker inte bara med att skänka pengar till Haiti och tycka att man är en god människa och att ens egen skit börjar lukta lite godare.
Alla människor på hemmaplan med ångest då...?
Världen är inte riktigt frisk!

Önskar att jag inte var så jävla spontan ibland, att jag tog det lite piano och inte gör det som faller mig in på en gång. Tänka efter före.

Tack och hej för en trevlig grej.